Förra veckan gjorde vi vår debut i 110 cm när hemmaklubben annordnade Pay & Jump. Även denna starten resulterade i en felfri runda och den här gången var kommunikationen oss emellan mycket bättre. Känslan jag hade både på banan och under framridningen var precis som jag vill ha den. Sixten taggade till ordentligt och letade hinder. Vi kunde fullfölja rundan helt enligt plan och det flöt på bra. Under ritten hann jag tänka att "det här går ju riktigt bra". Underbart när man får till det precis som man vill. Själv kände jag att jag kom till ridning bra och tog beslut när jag behövde det. Vi höll galoppen i svängarna och jag lät bli att göra onödiga små förhållningar när jag inte behövde. Ett plus till rutinkontot.
Sixten luftade ordentligt över hindren men kniper med bakbenen i språnget. Jag har inte klurat ut vad det beror på. Kanske är det så enkelt att han inte tycker att han behöver använda de ordentligt över så låga höjder, eller så är det så att han fortfarande är svag i bakknäna att han gör på det viset som han är bekväm med. Jag får luska vidare över vad det kan bero på.
Glöm förresten inte att sätta på HD om ni kollar på videon!