När jag var yngre tränade jag voltige ibland. Vi var en grupp tjejer som fastnade för denna sport och som höll på någon termin eller två. Det var enbart på skoj och vi fick hålla oss med den utrustning som fanns att tillgå och vår voltigehäst var en ponny. Därefter startade jag upp min egen voltigegrupp som jag tränade i några år. Även det enbart på skoj, och på ponny. Trots att det nu var några år sedan har mitt intresse suttit kvar och jag tycker att voltige är oerhört roligt! Ginnie och jag testade på det några gånger, även om hon inte var helt förtjust i det. Ginnie var nämligen lite bakskygg och ogillade att ha ryttaren i obalans. Att vara voltigehäst passade henne inte så bra.
Sixten däremot har ett coolare psyke och en positiv inställning till det mesta. Dessutom är han min första häst som har rätt storlek. Voltigehästar brukar nämligen vara enormt stora. Den kategorin hästar tillhör han definitivt. Vid två tillfällen har vi under de senaste veckorna prövat på att träna lite, och det har gått över förväntan. Bara det att jag lyckas hoppa upp från marken förvånade mig ganska rejält. Filmen är från vårt andra träningspass. En ganska stel fröken Matilda försöker flaxa runt så gott jag kan och Sixten han gör som han brukar och gillar läget. Han är för härlig den här hästen. Jag testar något nytt och han är helt med på noterna. Tanken är att vi ska fortsätta träna någon gång emellanåt. Både för att det är kul och nyttigt för min balans, men också för att Sixten ska bli krocksäker (skämt å sidan). För egen del ska jag fortsätta att stretcha och träna upp min egen styrka så att jag kan slipa på tekniken.