Bild klippt ur filmen när vi hoppade studs i veckan.
Det är inte många gånger varje år som jag kan skriva att jag har ramlat av. Men nu har det hänt! Årets första avramling skedde i förra vecka. (Tycker inte att vi räknar omkullgåningen eftersom hästen ramlade och inte jag, haha...) Vi red i ridhuset och som vanligt måste jag tyvärr säga att Sixten var fånig. Inomhusridning har inte varit vår grej i år.
Vi började ganska bra med att jogga fram, och känslan var att Sixten var vaken men ganska cool. Men så kom fler hästar in i ridhuset och det började byggas fram hinder för hoppträning, och Sixten var igång. Jag valde faktiskt att hoppa av och leda runt honom i en kvart tills banan var färdig och han lugnat ner sig. Det med anledning att jag INTE skulle riskera att ramla av om han larvade sig. När han hade lugnat ner sig hoppade jag upp i sadeln igen och försökte rida på som vanligt.
Eftersom det stod en bana uppställd passade vi på att skutta lite. Han kändes riktigt fin och hoppade käckt. Det var för övrigt vår första banhoppning sedan i oktober förra året så vi var båda glada över att hoppa på riktigt även om hindren var låga. Men så kom jag på ena långsidan i frisk galopp, ståendes upp i lätt sits när Sixten slängde sig åt sidan för en annan häst. Och plopp, så hade jag gjort en kullerbytta och fick käka grus. Lite retligt tyckte jag! Det är ju en viss fallhöjd av från herr grå såpass att jag hann förstå att jag ramlade av innan jag damp ner i marken på ena skinkan. Men ingen skada skedd så det var bara att hoppa upp och rida vidare. Jag fick vara snabbare ner i sadeln efter hindren i fortsättningen så att jag skulle vara beredd om det hände igen. Det gjorde det inte, utan Sixten skötte sig felfritt resten av ridpasset och hoppade kanon. Både kombination, oxer, räcken och plank hann vi med under passet. Någon tårta har jag inte bakat än, men det får jag se till att göra. Det är ju en tradition trots allt!