Med de stora förändringarna som snart kommer ske försöker jag ändå blicka framåt och göra en plan. Trots att det känns jobbigt att Ginnie ska åka försöker jag så mycket som möjligt att inte fastna i stunden utan att våga blicka framåt mot den höst som väntar. Att ha en häst istället för två kommer att ge mig större utrymme att lägga all min tid och en helhjärtad satsning på Sixten. Jag kommer slippa det där dåliga samvetet över att inte ha tid med båda hästarna så mycket som jag velat. Även om valet är ofrivilligt och jobbigt försöker jag att vända det till något positivt. Det finns ändå inget jag kan göra åt situationen och vi har gjort det vi har kunnat.
Mitt mål framöver är att ta ridningen till nästa steg och både börja rida för tränare och komma ut och tävla mer. Jag har också ett mål om att ta fälttävlanskort innan året är slut och det är jag säker på att jag kommer lyckas med. Vi kommer att åka ut och möta nya utmaningar under hösten. Säga vad man vill men både tid och ekonomi kommer att bli bättre.
Förutom satsningen på Sixten kommer jag försöka lägga ner mer tid på mig själv i form av träning och friskvård. För att kunna bli en bättre ryttare krävs lite energi och omtanke kring mig själv. Vi ryttare är experter på att sätta hästarna framför oss själva och glömmer lätt bort att det ena inte ska utesluta det andra. Ska man bli en bra ryttare och kunna förmedla rätt känsla till hästen gäller det att må bra inifrån och ut. Det spelar ingen roll om hästen är i toppform om du själv är i obalans. Så den här balansen är det jag stävar efter att hitta nu i höst.
Det blir helt enkelt en satsning på oss båda tillsammans. Övergångsperioden kommer att bli jobbig för oss båda. Jag räknar inte med något annat. Det får lov att ta den tid som behövs men jag är säker på att det kommer löna sig. Vägen till framgång är inte alltid spikrak men har man siktet inställt på målet kommer man dit så småningom.