Efter fjorton timmars sömn är det nu dags för mig att sammanfatta helgen. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om vad vi har gjort och hur det har varit så istället får det bli en mer kortfattad version.
Vi kom till Skaraortens ryttarförening i fredags kväll och sadlade på hästarna med en gång vi kom dit för att rida bort till Axevalla travbana som låg ett stenkast därifrån. Banan var öppen för träning för oss från klockan 22 på kvällen. Det var en mäktig känsla att rida in på banan när det hade mörknat runt omkring och banan lystes upp av enorma strålkastare. Vi korsade själva travbanan för att komma in på innerplan där vår bana var uppbygd. Sixten var nyfiken och taggad och gjorde fina luftsprång så fort vi skulle stå still. Han är rolig för så fort han tycker det blir tråkigt så hittar han på egna bus. Det gör mig inte så mycket så länge han tycker det är roligt. Han är en väldigt lekfull häst och för mig är det viktigt att låta honom vara det.
Träningen gick riktigt bra för oss. Vi fick hoppat alla hinder förutom fållan. Hindren måste jag föresten berätta lite om. Det var den roligaste banan jag hittills har ridit i Team chasing. Med stor variation på hinder som var inspirarade av fälltävlan. Det fanns allt från en ganska stor båt, till ett "hus" och så vanliga lastpallar med ris i. Inbjudande hinder och en bana med schyssta vägar och bra underlag. Att hindren var större denna gången än vad de var i Sjuntorp var en stor fördel eftersom hästarna dels hoppade bättre men också spenderade längre tid i luften. Det gjorde det enklare att få godkända språng. Alla tolv hovar måste vara i luften samtidigt över breddhindren för att det ska godkännas och att man ska slippa tidstillägg.
När vi kom tillbaka stötte vi på helgens största problem som var uppstallning. Det fanns nämligen inga lediga boxar kvar trots att vi hade bokat och betalt för en box. Spiltor var allt de kunde ebjuda och det fanns inte en chans att jag skulle ställa Sixten i spilta. För det första får han inte plats och för det andra sliter han sig. Efter mycket om och men hittade vi en box som stod tom i ett av de mindre stallen och där fick han bo. Det var en riktigt bra box och Sixten fick stå lugnt och skönt hela helgen. Mina lagkamrater hade inte samma tur och fick knappt boxar de heller eller blev utkörda morgonen därpå. Just uppstallningen var dåligt skött vilket var synd på en annars trevlig helg.
Vi kom i säng efter tolv på fredagen och sov inget vidare under natten. På lördag morgon vaknade jag tidigt och gick upp och fodrade Sixten. Sedan åkte jag tillsammans med Jessica och Anette till travbanan för att risa klart ett av hindren och samtidigt gå banan till fots och göra upp en plan för hur vi skulle rida. Efter frukost gjorde vi i ordning hästarna. Vi matchade snyggt i ljusblått med sponsrade schabrak och tröjor, tejpade benskydd och glittriga boots. Våra sponsorer presenteras i ett separat inlägg. Vi red som sista lag bort till banan eftersom vi inte vila ta ut hästarna för lång tid innan start. Vi var alla överens om att en och en halv timmes uppvärmning var på tok för långt.
Uppvärmningen gick bra den med och vi fick snabbt en bra känsla. Hästarna var ännu mer taggade än dagen innan och sixten övade luftsprång på löpande band. Han är en väldigt lekfull häst och hittar på bus så fort han tycker det är tråkigt eller när han måste stå still. Det gjorde mig ingenting så länge han hade roligt. Vi hade startnummer tre av totalt sex lag. Rundan blev klockren. Vi fick inga fel på hinder och höll ihop laget hela vägen. Hästarna hoppade fantastiskt bra och vi fick ett jämnt och bra tempo. Vi var strålande glada efter vår start och hade inte kunnat göra det bättre. Jag är så stolt över laget och över Sixten för att ha genomfört tävlingen så bra. Tävlingen filmades på storbildsskärm så har vi riktigt tur går det att få tag på filmen sedan.
Efter att tävlingen var genomförd red vi tillbaka till stallen och pysslade om våra hästar. Därefter blev det lunch för både hästar och människor. Vid tre tiden var det övning till häst med en säckpipeorkester. De skulle sedan gå med och spela under defileringen på banan senare på kvällen. Jag valde att avstå detta då jag tyckte att Sixten hade presterat riktigt bra och inte behövde plockas ur boxen igen. Jag ville att han skulle få en positiv bild av helgens utflykt så det fanns för mig ingen anledning att trötta ut honom eller skrämma slag på honom. Det är det bästa beslutet jag har tagit under hela helgen. Inne på banan blev det totalt kaos då hästarna var skräckslagna och flippade ur totalt. Helt klart onödigt med tanke på den säkerhetsrisken som uppstod. Att vissa dessutom valde att köra skiten ur sina hästar under ärevarvet skar lite i hjärtat. Respektlöst mot de andra som ville ta ett lugnt och sansat varv och orättvist mot hästarna som redan under förmiddagen gått hårt då banan var 1,5 kilometer lång och reds i högt tempo.
Vi valde att avstå ryttarfesten med prisutdelning på kvällen och att istället åka hemåt. Det var trots allt Sixtens första meeting (om man nu kan kalla det för det) och han har inte stor rutin av att åka till olika anläggningar alls. Det kändes som ett moget beslut att ta att prioritera djuren framför sina egna intressen. Det var en nöjd Sixten som fick komma hem till sin vanliga hage och sina hagkompisar.