Två dagar i rad har Sixten fått gå dressyrpass på ridbanan. Igår var den första dagen på hela sommaren som han fick dressyrsadel på ryggen. Vi testade även att rida med de nya benskydden vilket gick bra. Lite ovant tyckte han att det var med höga skydd bak men han vande sig snabbt.
Passet igår var riktigt bra. Jag hade inställningen att låta uppvärmningen ta tid och att inte börja plocka och pilla innan Sixten själv bar sig. Vi joggade på stora linjer och han fick komma igång i sin egen takt. Lösgjörning blev nyckelordet i hela passet och han kändes riktigt fin. Det blev mycket galopparbete vilket är det bästa sättet att mjuka upp Sixten på. Okomplicerat och positivt. I takt med att Sixten slappnade av ökade jag försiktigt krav på form och bärighet. Hur avslappnad Sixten blir hänger mycket på hur mjuk och fjädrande jag är i mina händer. Blir jag stum blir han det också. Men detta var ett pass när allting stämde och vi fick till det bra.
Idag hittade jag inte samma känsla då jag hade lite för bråttom i början och blev spänd själv. I kombination med träningsvärk hos både mig och Sixten fick vi inte samma flyt. Sixten kämpade på efter bästa förmåga och jag får ta på mig att jag själv inte var i form idag. Jag är nöjd med passet ändå.