Jag hoppar nästan alltid på söndagar och det även idag. Vi valde att hoppa utomhus då underlaget lämpar sig bäst för hoppning där. I bakhuvudet hade jag artikeln från Pether Marknes clinic. (Ni hittar den här). Jag försökte rida med så mycket känsla som möjligt och att göra hela passet enkelt. Uppvärmningen fick ta ordentligt med tid så att Sixten kunde bli varm och slappna av innan jag ökade svårighetsgraden lite.
Vi utgick från tre hinder, två oxrar och ett räcke. Tanken var att på ett okomplicerat sätt rulla över hindren och skapa ett bra flyt, och ja det fungerade hyfsat. På slutet tog jag en hjälpbom framför den ena oxern för att känna mig lite säkrare när vi höjde upp. Sixten hoppade väl och börjar använda rygg och bakben mer och mer för varje gång. För att det ska bli ännu bättre måste jag fortsätta att muskla honom så att han orkar trampa under sig och få ihop kroppen så att energin kommer uppåt och inte för mycket framåt.
Jag behöver öva mig själv på högre hinder. Jag har nämligen upptäckt att jag kniper för mycket med knäna när hindren blir högre och det ser inte klokt ut, haha. Så inför fortsatt träning ska jag öva öva och öva att slappna av även när hindren blir större. Men det sker små framsteg hela tiden. Nu hoppar jag utan problem upp till 1,10m höjd utan att spänna mig. Det gäller att fortsätta i samma takt som tidigare. Ju fler språng både jag och Sixten får i kroppen, desto bättre blir det.