Är det inte härligt när man får sådana där "aha-upplevelser"? Det hände mig under gårdagens ridpass med Sixten. För övrigt fick vi till det riktigt bra och det var längesedan ridningen kändes så enkel och rolig. Sixten var mjuk och lyhörd och hade gott om energi som jag kunde ta tillvara på. Men tillbaka till min upptäckt.
Jag har nästan hela tiden jag har ridit på Sixten haft svårt att sitta ner i traven. Jag har studsat fram och tillbaka i sadeln och försökt klämma mig fast för att sitta någorlunda still. Men så kom jag igår på vad jag gör för fel. Det fungerar nämligen bra för mig att sitta ner i galoppen, men alltså inte i traven. Svaret på min fråga var att jag i traven klämmer mig fast med knäna. Effekten blir då motsatt till att komma djupt ner i sadeln och sitta still. Istället trycker jag mig själv upp ur sadeln och studsar värre än någonsin. Så när jag i slutet av ridpasset kom på att jag skulle slappna av i överbenen satt jag helt plötsligt still. (Relativt stilla i alla fall). Vilken skillnad det blev!
Mamma filmade när jag red på en volt och växlade mellan sitsen jag haft innan och mellan sitsen där jag släppte knäna istället. Jag ska visa er den senare. Nästan varje gång man kommer på något litet man kan ändra så tänker jag "jaha varför tänkte jag inte på det här tidigare", men bättre sent än aldrig. Det visar än en gång att små detaljer gör stor skillnad.